Under den här vinjetten (designad av Anna Maria Liljestrand) kommer vi att presentera personer som vi gillar och har lärt känna i arbetet, och som det just därför är kul att se en annan sida av. Först ut i raden är Chriztian Hallström, Affärsutveckling Öresund, som berättar om en av sina stora passioner i livet. Så här såg det ut när han fick den. Chriztian är den blundande lintotten längst till vänster i bild.
»Jag kommer ihåg hur det pirrade i magen inför det möte som strax skulle bli av. Bakgrunden till hela arrangemanget var Motormässan i Malmö. Jag skulle träffa min idol, Ronnie. På den tiden behövde man inte vara intresserad av motorsport eller Formel 1 – ”alla” visste vem Ronnie Peterson var. Hans bil var svart med gulddekaler – John Player Special i en Ford/Lotus. Den var så snygg. Lukten av gummi och bensin var påtaglig – men motorn var förstås inte igång. De svarta däcken var slicks. Släta och ändå naggade av gummi som slitits av i de skarpa kurvorna som tagits i hög fart under stridens hetta.
Vi var några stycken som skulle äta middag tillsammans med Ronnie och hans hustru på Hotel Kramer i Malmö den kvällen. Min pappa var den som hade sett till att detta blev verklighet. Kvällen kommer jag fortfarande ihåg, och jag har ett foto där jag står intill honom och jag fick också sitta i hans knä. Ronnies autograf fick jag också direkt på frottétröjan jag hade på mig.
Detta var startskottet till det som jag senare kom att fastna helt för. Farten, tjusningen och det liv som jag själv så gärna ville ha. Ronnie omkom på Monza-banan 1978, då han kraschade redan i första kurvan. Mitt första Formel 1 lopp jag fick uppleva i verkligheten var 1985, då jag bodde nere på Rivieran. Min granne gav mig en biljett till läktaren där också pressfolket stod. Det var ett öronbedövande vrål som överröstade allt. Ljudet av dessa enorma motorer går helt enkelt inte att beskriva. Det var en härligt och fantastisk känsla att få uppleva i verkligheten. Men, min första och enda tanke som kom var; »Nu förstår jag hur lätt det är att köra ihjäl sig…«
De senaste loppen jag sett har också varit i Monaco, 2005 och 2006. Två fantastiska lopp. Idag kan man se de mest spektakulära krascher och volter på tv, men efteråt kan man ändå se föraren stiga ur bilen för egen maskin. Deras största frustration har varit att de varit tvungna att bryta loppet, och därmed tappat poäng. Låt oss hoppas att säkerhetstänkandet också går fort och utvecklas med sporten, så att man kan få träffa sina idoler, även när de slutat med denna underbara sport!
Jag saknar Ronnie.«
–Chriztian Hallström