Sommarbloggen: Ulrika Palm/Ridell

Förra sommaren hjälpte Ulrika Palm/Ridell oss med första upplagan av Best of Northwest. I år deltar Ulrika med sitt eget examensarbete på utställningen som har premiär den 29 augusti.BildUlrika PalmRidell

Jag är en driftig och social tjej som tidigare arbetat inom sjukvården. I vuxen ålder har jag skolat om mig till Produktdesigner, vilket känns helt fantastiskt. Som produktdesigner kan jag fläta samman mina olika intresseområden med kunskap och erfarenhet från mina tidigare yrkes- och livserfarenheter. Det resulterar i fantastiska produktkoncept.

FocusMe Teaser

På utställningen Best of Northwest 2014 som visas på Manifestos Branding by Design Center, i Helsingborg kan ni se en fullskalig prototyp av FocusMe, som är resultatet av mitt examensarbete. FocusMe är en produkt som syftar till att hjälpa hyperaktiva barn i åldern 2–5 år. De får lära sig att fokusera på det de gör för stunden, för att i en förlängning minska antalet fallolyckor och hjärnskakningar hos dessa individer.

Jag önskar alla en trevlig sommar, och hoppas att vi ses på Best of Northwest 2014.

Kramar Ulrika Palm/Ridell

Sommarbloggen: Petra Braadli

Konst, konsthantverk och design – idéutveckling

Det jag nu ska berätta är hur en idé föddes, hur den har stannat kvar, samtidigt som den har utvecklats och fortfarande gör, inom de begrepp som jag vill benämna konst, konsthantverk och design.

KONST
Jag har alltid varit fascinerad av detaljer, gärna uppförstorade så att det som är föreställande blir abstrakt. Motiven kommer ofta från naturen. Att studera saker så nära att det blir på cellnivå är fascinerande både vad gäller färger och former.

1 Cell makroFigur 1: Cell Makro, ur tidningenfoto.se/och-lennart-nilsson-award-2011-gar-till/ 2014-07-01

 

En kväll när jag låg och läste i ett illustrerat barnlexikon (se bildtexten) om hur människokroppen fungerar för min nyfikna dotter Smilla, såg vi en vacker bild föreställande ett ådernät. Ådrorna ringlade sig runt i kring varandra och tankarna flödade fritt. Vi såg skog, flöden, rötter, träd och allt möjligt spännande.

2 Kapillärer

Figur 2 Kapillärer, ur »Kroppen – illustrerat lexikon för barn«, Globe Förlaget 2007

 

Där och då bestämde jag mig för att den bilden vill jag använda och utveckla i mitt konstnärskap. I min konstbild ville jag ha med något mer, en koppling till något… något från naturen. Någon eller något som flyger som en slända, eller flyter och flödar fram som en fisk. Jag experimenterade med bilder på människor och djur. Ställde mig själv framför kameran med armarna utåt sträck. Min yngsta dotter Saga ställde sig bredvid och började härma det jag gjorde. När jag senare jobbade fram bilderna och lade dem i screenramen så fångade bilderna av Saga mig. Hennes avslappnade siluett med armarna uppsträckta uttryckte en glädje över livet. Det var mer rörelse i den bilden än den stela bilden av mig.

3 SagaFigur 3 Saga flyger, foto Gard Braadli

 

Följande veckor gjorde jag en etsning i koppargrafik och tryckte några mindre grafiska blad i olika färgställningar. I samma veva fick en kärlläkare upp ögonen för mina bilder. Han gjorde en beställning så därför hänger nu ett större grafiskt blad på Universitetssjukhuset MAS, Kärlcentrum.

4 KärlcentrumFigur 4: Grafiskt blad »Kärlcentrum«, konstnär Petra Braadli

 
KONSTHANTVERK – DESIGN
Sommaren 2013 skulle jag ha en konstutställning i Smygehuk Köpmansmagasin tillsammans med några andra konstnärer. Jag kände att jag ville jobba vidare med min idé och gärna göra den 3-dimensionell. Som relativt nyexaminerad produktdesigner så gick mina tankar till att jag skulle göra en produkt. Min inspiration fick jag från det jag gjort tidigare men även Kate McDowells konst gjorde starkt intryck på mig. Hennes otroligt vackra men också spännande skulpturer gav mig inspiration till att jobba fram olika förslag på lampor.

5 Kate Mc DowellFigur 5: Kate McDowell, flightpattern.net/2010/02/25/kate-macdowell-porcelain-sculpture/ 2014-07-04

 

Lampan utvecklades samtidigt som jag jobbade med den. Jag ville samla ihop och sedan sprida ut. Grenarna som gjordes av ståltråd, lindades först med rött tyg men det kändes inte tillräckligt stramt. Lindade garn i olika färger vilket gjorde den för splittrad. Slutligen lindade jag med en och samma nyans och då fick den det uttryck som jag ville ha. Det blev till lampan »Hjärntrassel« som också fick fin uppmärksamhet under utställningen.

6 HjärntrasselFigur 6: »Hjärntrassel«, konstnär och designer: Petra Braadli

 

DESIGN
Min lampa hänger hemma i ett fönster så jag ser den dagligen. Då den är gjord av både ståltråd, tyg och tråd och tog väldigt lång tid att göra. Kul att göra 1st, men att göra många känns inte aktuellt. Jag har gått och funderat lite kring hur jag skulle kunna göra den lättare att tillverka. I plast? Men hur skulle den tillverkas? 3D-skrivare? Då skulle jag bli tvungen att rita in det i ett 3D-program först. Att få den utskriven i 3D skulle dock göra den statisk vilket jag inte är helt tillfreds med. Jag gillar möjligheten att man kan forma om grenarna, att den inte är helt fast i sin form och därför inte heller lika ömtålig. Att kunna göra den förhand tilltalar mig också.

Hur ska jag kunna kombinera ståltråd med det röda på ett lättare sätt? Så kom jag på det, färgad ståltråd finns ju!

7 Röd ståltrådFigur 7: Röd ståltråd

 

Så nu i sommar står jag inför utmaningen att göra en lampa med rödfärgad ståltråd. Om den blir liknande den jag redan har gjort? Tja kanske, men jag vet inte, för jag har inte hunnit börja än då jag är mitt uppe i att renovera vår stuga som vi har på tomten, men det är en helt annan historia.

Enligt nationalencyklopedin:
konst (eg. ‘kunnande’, ‘färdighet’), kulturyttring vars utförande kräver särskild kunskap och förmåga att bruka denna med personlig behärskning och individuell anpassning till situation och avsikter. Ordet konst står i vidare mening för färdighet av något slag; i snävare mening betecknar det skilda slag av estetisk verksamhet, och när ordet brukas utan precisering avser det oftast enbart bildkonst, ev. tillsammans med arkitektur och konsthantverk.
konsthantverk, konstnärligt formgivna nytto- och prydnadsföremål samt hantverksmässig framställning av sådana.
design, internationellt använd term för formgivning, dvs. gestaltning av hantverkligt eller industriellt framställda produkter och miljöer.

8 Petra BraadliFigur 8: Petra Braadli

Petra Braadli
Kreativ designer och konstnär som även har många års erfarenhet som bildpedagog.
Jobbar gärna konceptuellt men även med grundliga förstudier och genomarbetade detaljer som ger produkten både form och funktion.

 

Sommarbloggen: Clara Hall

Till hösten skall jag ha tre månaders praktik på Manifesto i Helsingborg. Jag tänkte aktualisera och förbättra mina kunskaper samt förstås också gärna dela med mig av mina erfarenheter. Dessa är erfarenheter som jag bland annat har från att ha jobbat som Grafisk Designer på en kommunikationsbyrå i Kabul, Afghanistan under ett par års tid.

P1110553Kontoret arbetade med icke-kommersiella uppdrag – informationskampanjer inom radio, tv och tryck för alla större organisationer som verkar i landet. Vi var ca fyrtio anställda varav alla var afghaner förutom jag och en kille från Pakistan. De landsomfattande kampanjerna kunde handla om allt mellan födsloregistrering och vägsäkerhet till diverse antiopiumodlingsaktioner. Budskapen var alltid goda och omsorgsfulla men ibland mycket svåra att förmedla i ett land där nära hälften av männen och nästan alla vuxna kvinnor är icke läsande. Vanan att tolka bilder är inte heller stor då dessa var förbjudna under ett antal år. Vi hade också en del med kommersiell marknadsföring att göra och allra roligast hade jag då jag fann mig själv helt seriöst sitta och formge utsidan av en Airbus 340 åt ett lokalt flygbolag. Sammantaget erbjöd allt detta utmaningar jag alls inte kunde förutse men som lät mig en hel massa om livet i allmänhet och Grafisk Design och marknadsföring i synnerhet. Nu när jag varit föräldraledig i några år är kliet i fingrarna efter att åter börja jobba nästan oemotståndligt och jag hoppas därmed att tiden hos Manifesto skall leda mig till ett nytt och utmanande jobb här i Sverige eller någon annanstans.

Clara Hall

F1000012

Utsikten från min arbetsplats i Kabul.

Sommarbloggen: Lika som bär eller lika som djur?

 

 

Alfabet identisk affischidé Martin Lannering Johanna Magoria

Martin Lannerings insekter till vänster, Johanna Magorias fåglar till höger. 

När produktionen ska gå snabbare och snabbare frestas många att förlita sig till copy/paste-metoden även på idéstadiet. Ett exempel är Johanna Magorias fågelaffisch från 2012. Johannas affisch har många likheter med Martin Lannerings examensarbete från Högskolan för Design och Hantverk i Göteborg. Martin gjorde sitt insektsalfabet 1998, alltså 14 år tidigare än Johanna satte ihop sin fågelversion. Båda använder samma layout och identisk teknik, men är det ett plagiat? Det vet väl egentligen bara Johanna. Det är svårt att dra skiljelinjen mellan vad som är inspiration och vad som är imitation. Ett är dock säkert: vi kommer att få se många liknande exempel framöver. Vad tycker du om just det här exemplet? Känns det inspirerat eller imiterat?

Michael Nilsson

Sommarbloggen: Ida Giselsson

Dagens sommarbloggare heter Ida Giselsson och är praktikant på Manifesto i sommar. Här arbetar hon bland annat med utställningen Best of Northwest 2014 som får premiär den 29 augusti. För tillfället har även Ida semester och den tillbringar hon bland annat med att passa på att träffa nära och kära, till exempel sin mormor som har huvudrollen i det här blogginlägget.

IMG_28395jpg

Igår var jag hos min mormor för att fika och ta igen lite tid. Vi skulle äta jordgubbar med mjölk och grädde. Jag såg hur hon tycktes ha lite problem med att få upp korken på mjölkförpackningen. Hon jobbade ett tag innan hon pustade till, stapplade iväg och kom tillbaka med en gammal nötknäckare. Jag satt tyst och lite smått fundersam och studerade henne när hon placerade nötknäckaren runt korken, vred till och lyckades tillföra precis den lilla extra kraft som behövdes för att vrida loss korken. Jag blev rätt fascinerad över hur något som är utformat för att underlätta snarare gör det mer komplicerat. Samtidigt som jag förundrades över min mormors påhittighet att se en direkt möjlighet när hon precis stött på ett problem. Jag tror det kallas kreativitet. Det där fantastiska lilla fenomenet.

Ida Giselsson

Sommarbloggarna: Leyla Larsson och SOS sällskapsresan

Om det är något som jag älskar så är det den svenska sommaren. ”Den svenska sommaren”. Jag tror nästan vi kan säga att det är ett vedertaget uttryck för den idylliska sommarbilden som glimtar förbi de få dagar då solen skiner och man inser att Sverige är sådär underbart som det faktiskt kan vara ibland.

Min semester börjar närma sig slutet och vi vet alla vad det betyder. Det är nu jag ska hinna göra allt det där som jag hela året har sagt att jag ska göra imorgon. Jag ska läsa böckerna som jag ännu inte ens har påbörjat, titta på Mad men serien i sträck och uppskatta konst på Moderna museet i Malmö.

Mitt mål med sommaren (som jag skrev om i förra inlägget) är att skaffa en ny hobby. Det är inte så lätt som det låter kan jag lova. Jag har insett att de flesta fritidsintressen kräver någon typ av talang. Och man ska helst ha övat upp den här talangen under flera år, gärna sedan barnsben. Ni förstår. Mission Impossible typ. Men jag är inte den som ger upp. Den här gången tänker jag prova lyckan i Stockholms skärgård.

Jag har aldrig seglat förut. Aldrig. Ändå så är det inget som hindrar mig att hoppa på båten med fem andra oerfarna seglare. Nyfikenheten är för stor för att jag ska vara en landkrabba. Skepp o hoj!

Leyla Larsson - Segelbåt
Här ska det seglas Florence!

Det dröjer inte länge förrän jag inser att det på en båt finns en mängd oskrivna regler. Eller snarare ett eget språk.  Det hemliga båtspråket. Det är det som avgör vilka som är vi och vilka som är dem. Det finns tampar på en båt, inte rep. Det här är mycket viktigt. Det finns en för och en akter, babord och styrbord och fendrar som är de där korvliknade grejerna man ska ha vid förtöjningen. Så när vinden plötsligt vänder och skepparen ropar åt mig att fort springa till vinchen å ta ner focken får jag panik. Problemet är att ni som kan namnen glömmer bort att båtslang inte är normalt för oss andra. Jag kollar mig förvirrat runt efter en fock, vad det nu kan vara. Segelbåten lutar oroväckande mycket åt babord och vi är farligt nära en annan segelbåt. De kollar aggressivt på oss och tänker bara på en sak. SOS sällskapsresan. Efter Stig Helmer är vi de här båtfantasternas värsta mardröm.

Leyla Larsson - SOS sällskapsresan
Konsten att hissa focken

Focken är tydligen båtens försegel. Och när jag tänker efter är det väl i och för sig ganska logiskt att var sak har sitt namn. Om jag frågar efter en kastrull i köket, vill jag väl inte ha en stekpanna. Övning ger färdighet och jag längtar redan tills nästa års sällskapsresa. Vad mer kan gå fel liksom…

Sommarbloggarna: Sara Vaughn och en fin bit skrot

Sommar stavar loppis. Och loppis stavar kreativitet. Jag har en favoritloppis i Helsingborg som är en guldgruva av inspiration. Till mina loppistokiga vänner i London beskriver jag stället som en charity-shop warehouse. Det var nog ödet som fick mig att under mina sista år i London hyra ett rum hos en dam som delar min passion för loppisar och dess innehåll. I synnerhet alla berusande former och förtjusande ting som viskar Art Deco.

Jag vet inte vad det är med loppisar som tillåter min tankeverksamhet och kreativitet att skena. Kanske det osannolika virrvarret av form, färg, mönster, textur. Kanske dragningskraften till ett föremål som tjuter att jag ska plocka upp det, undersöka det och botanisera i påhitt om vilken historia som döljer sig bakom skalet.

Häromdagen hittade jag en bit skrot på avdelningen Knickel (bara en sån sak), som numera bildar merparten av ett halsband. En fin bit skrot tycker jag, och jag välkomnar dig att gissa vad föremålet en gång har varit.

Sara

Sommarbloggare: Philip Recht – När status blir status

Så här i semestertider är det intressant att notera hur det verkliga livet integreras i det sociala livet på nätet. Man kan tycka att många skulle vilja befinna sig ”off the grid”, men så verkar ej vara fallet. Statusuppdateringarna på facebook om vem som befinner sig var, vem som ätit vad och vems barn som har mest glass runt munnen är mer frekventa än denna sommars regnskurar. Att få många ”likes” på semesterbilden verkar nästan ha blivit en statussymbol och identitetsbärare. Genom valet av bilder och formuleringar i statusuppdateringarna byggs en image kring det egna personliga varumärket. Om jag applicerar detta på mig själv skulle jag enligt facebook framstå som en hårdrockande mat- och dryckesfrossare, vilket naturligtvis är (delvis) sant. Andra verkar vilja framstå som världens mest multitaskande mamma eller hippaste killen i stan.

Ett annat exempel är födelsedagar. Jag fyllde år häromveckan och har aldrig blivit så gratulerad; via facebook. Faktum är att de flesta av mina vänner, förutom familj och de närmast sörjande, kom ihåg min födelsedag för att de sett på facebook att jag fyllde år, inte för att de kom ihåg datumet. Och de som glömde bort mig kan ju alltid skylla på att de var bortresta och utan tillgång till nät. Låter det ytligt och opersonligt? Kanske det, men låt mig ta ett exempel från mitt yrkesliv som PR-konsult, där den sociala transparensen verkligen kom till nytta.

I våras råkade en av våra kunder ut för en stor eldsvåda. TT, och därmed i stort sett samtliga svenska dagstidningar fick nys om detta och rapporterade krigsrubriker om att företaget i stort sett brunnit ner till grunden. Så var ej fallet, endast en del av företaget hade skadats. Med hjälp av twitter, facebook, nyhetsbrev och digital PR hjälpte vi företaget att blixtsnabbt revidera medias bild av händelseförloppet. Kunder och leverantörer hölls lugna då de hela tiden blev uppdaterade. På så sätt reducerades skadorna som branden åstadkommit med hjälp av enkla hjälpmedel.

Sociala medier är ett effektivt PR-verktyg, både om du använder det professionellt eller bara vill marknadsföra dig själv som den största livsnjutaren av alla. Och det är klart du vill.

Philip Recht är medievetaren som blev dokumentärfilmare som blev mediasäljare som blev PR-konsult. Han är delägare i Printa Public Relations i Helsingborg och då och då föreläser han med Manifestos Michael Nilsson. Med ett lika stort intresse för Iron Maiden som för dyra skjortor och god dryck vågar vi påstå att han är Sveriges stekigaste hårdrockare.

Sommarbloggarna: Sara Vaughn bland böckerna på Sofiero

Bredvid mig står en tjej och säger till sin kompis: Asså för 6 år sedan spelade hon i Folkets Park. Gratis. Och ingen visste vem hon var.”

Tankarna for till den där lilla lokalen på Dunkers Kulturhus i Helsingborg där jag såg en spelning med Laleh för en sådär 6 eller 7 år sedan. Det var mycket scenrök och rörelser med händerna kommer jag ihåg. När jag i julikvällen iakttar hennes rörelsemönster tror jag bestämt att hon målar musiken inom sig med fingrarna.

Om jag ska vara helt ärlig så var Timbuktu och Damns närvaro som förband avgörande i mitt val att gå på konserten på Sofiero denna ljuva julikväll. Men Laleh är grym. Det gör bara sådär lite för ont i hjärtat när jag hör toner ur ”Some Die Young” på oväntade platser och även i kväll. Inte så mycket av sorg som av glädje. För livet. Kanske stämmer det också hos några av de tusentals människor omkring mig som sjunger med.

Soliga hälsningar från Helsingborg!

Sara

Sommarbloggare: Sara Vaughn

Sara Vaughn heter jag. Hittade till Manifesto flertalet år sedan när kontoret befann sig på Stora Nygatan i Malmö. Jag letade efter designpraktik, men visste inte när jag presenterade mig den där dagen i augusti att jag skulle komma att känna flertalet fantastiskt inspirerande människor, som i sin tur har en förmåga att dra till sig andra mycket trevliga människor. Ser fram emot att under sommaren bidra med något blogginlägg, och återkommer till hösten som en av Manifestos trendbloggare.

Photo: Shruti Vijayakumar

Idag är jag för övrigt nyutexaminerad med en masters från Central Saint Martins i London. Det där med titlar har jag svårt för, då jag tog min kandidat i Internationella Relationer vid the London School of Economics, och utgångspunkten i mitt tänkande är tvärvetenskaplig. Höjda ögonbryn frågar ofta hur statsvetenskap hänger ihop med design. Diskussionen får inte riktigt plats här, men för mig är det enkelt. I mitt mastersarbete undersökte jag sambandet mellan design och kroppsrörelse, och hur design kan framkalla rörelse och fysisk aktivitet. Framöver planerar jag att utveckla några idéer som har tänts på vägen, samt att jobba vidare med godbitar ur ex-jobbet, vilket jag möjligtvis kommer att skvallra om här. Mitt sommarblogginlägg kommer redan i morgon.

vi syns!