Manifesto testar: Vångavallen!

Igår eftermiddag begav jag mig till Trelleborg för att se fotboll på Vångavallen för första gången. Allsvenskans skönaste lag var på besök och det ville naturligtvis ingen i Trelleborgspolisen missa.

Tyvärr märktes det att GAIS kommit för att hämta hem tre lätta poäng. Göteborgarnas inställning räckte inte särskilt långt denna vackra eftermiddag. TFF kunde successivt arbeta sig in i matchen efter att GAIS haft det mesta spelet i första halvlek (5-1 i avslut). Trelleborgarnas respekt för Wanderson var tydlig men varken han eller någon annan i GAIS hade någon av sina bästa dagar. Efter två snabba mål av Trelleborg i början av andra halvlek kändes matchen avgjord även om det fanns några Gaisare som krigade hela vägen. Kyle Patterson kom in i 77 minuten och visade verkligen framfötterna. GAIS reservmålvakt Henri Sillanpää startade för första gången på säsongen sedan Dime Jankulovski skadat handen på en träning. Sillanpää såg ganska osäker ut, men frågan är om Dime kunde ha gjort så mycket mer på Jonathan Asps och Mattias Adelstams snygga mål. TFF ska ha en eloge för sin inställning och för sin effektivitet.

Så hur är Vångavallen i övrigt? Trevlig inramning och väldigt mycket småklubbsstämning. Gillade supporterkiosken!

Det var en väldigt skön eftermiddag på det stora hela. Min stolsgranne var en pigg 72-åring som själv spelade på Vångavallen för både TFF och IFK Trelleborg för 50 år sedan. Han var en mycket trevlig herre som gjorde förlusten lättare att smälta. Att jag hade laddat upp med en Lunnamelle gjorde också sitt till. Godaste korven i Allsvenskan! Jag ger Vångavallen en sexa på vår tioskala.