2009 är Björn Ranelids år. Jag är inte helt övertygad om att det är så vi kommer att minnas detta snart gångna år men det är så det känns just nu. Efter att ha fått tre doser Ranelid på min korta väg hem från jobbet inser jag att Björn lyckas framträda på fler arenor än någon annan svensk författare. Och detta trots att jag aldrig har träffat någon som har läst en hel bok av Björn. Jo, jag vet, Björn, du har bevisligen läsare men jag känner inte en enda av dem.

I Akademibokhandeln på vägen hem ser jag två böcker med Ranelid på omslaget, varav Björn bara skrivit den ena. Några kvarter senare ser jag Björn omsvärmad av läsare i Malmö Bokhandel på gågatan. När jag kommer hem sätter jag på TV:n för att se de regionala nyheterna och då dyker Björn Ranelid upp även där. Vilka andra varumärken kan hoppas på ett lika massivt genomslag en vanlig torsdagskväll. Och detta utan att det har kostat Björn en enda krona.

Björn är på TV med anledning av en tredje nyutkommen bok, Fotbollens höga visa, som är en lovsång till MFF. Fotografen som Björn har samarbetat med i boken beskriver sig själv som hovfotograf i Malmö FF och verkar vara huggen ur precis samma snabbväxande virke som Björn. Lika barn leka bäst.

Jag kapitulerar inför fenomenet Björn Ranelid. Jag ger upp. Björn, jag ger dig mina vackraste ord och mina mest tacksamma tankar. Ingen annan svensk författare har någonsin visat hur mycket ett starkt personligt varumärke kan vara värt. Jag bugar allra ödmjukast och böjer mig för marknadslogiken. Björn, du är de personliga författarvarumärkenas nestor. Du lirar i en egen division.

Ingen annan svensk författare har någonsin varit lika framgångsrik i att skaffa mediautrymme. Jo, jag vet, Björn, MEDIA ringer dig. Och jag förstår dem. Ett självspelande piano måste vara en dröm för tondöva media-wannabes. I år är du Sveriges främsta marknadsförare alla kategorier. Bland författare är du en jätte, ett medialt geni med en fingertoppskänsla värdig Liberace.

Om kärleken säger du att den är statslös utan gränser. Om dig vill jag hävda motsatsen. Du är gränslös utan stat. Sverige är för litet för dig och det är bara att beklaga att Ranelidska inte är gångbart utanför rikets gränser. Men å andra sidan, du behöver inte bli läst och förstådd, bara utgiven. Resten är som bekant marknadsföring.