Josefin Karlsson, en artonårig tös från en liten by som heter Blentarp. Inget ont om Blentarp, men om man har bott där hela livet är byn ganska genomträngande död. För en sprudlande artonåring minst sagt. Annars finns alltid skogen väl tillhands, var faktiskt en liten skogsmulle när jag var liten. Härligt! Men nu på senare dagar används skogen till galoppbana för mig och foderhästen. Hon och jag har varit ett nu i snart tre år. Och nu när jag avslöjat att jag rider ska ingen tro att jag är en så kallad ”galen hästbrud” med hästplanscher och dylikt (man brukar få den stämpeln i pannan så fort man nämnt att man rider, så var tvungen att försvara mig). Det är min egen lilla bubbla, enkelt förklarat, ingen vibrator eller ljud på mobilen (tas med enbart ifall någonting skulle hända, jag kastas av och bryta lårbenet till exempel). Det är min tid att tänka och släppa alla bekymmer i vanliga livet. Men åter till nuet, jag går tredje och sista året på Medieprogrammet på Österportgymnasiet i Ystad med inriktning grafisk kommunikation. Charmig linje med trevligt galna lärare och inte minst crazy elever. Och hur ser då min framtid ut? Relativt suddig! Det är ganska vanligt att ungdomar inte vet vad de vill, men jag har i alla fall små stigar jag kan ana. Vilket jag inte tänker säga helt, för jag vet inte själv än, men kan ge en små hintar. Jobbar som timvikarie på ett servicehem i Blentarp på helgerna, är intresserad av astronomi, har alltid sagt att Lund är studenternas stad och vill komma igång att bli träningsnarkoman, hårt sagt, men träna ordentligt, typ kickboxning? Jag är milt sagt otålig på att slänga hatten och sjunga på fyllan att man tagit studenten!

Chill out,